kimberlyhunt.blogg.se

Kunde inte somna igårnatt för att ens rädda mitt egna liv. Det enda jag gjorde var att snurra runt i sängen och tänka på om jag ska fortsätta med min plan att stanna här ett litet tag och sen dra vidare eller om jag borde åka så snabbt som möjligt. Och för att vara helt ärlig så lät det sista alternativet bäst idag. Vet inte vad som hände, något sa bara klick i mig och nu orkar jag nästan inte med det svenska livet längre. Funderar på att prata med Caressa och fråga om hon skulle vara på för att skaffa en lägenhet med mig medans jag sparar ihop lite pengar inför Idaho, alltså om jag väljer att åka nu. Måste verkligen tänka igenom allting väldigt noga nu.

 

Hur underbart är det inte när man hittat en serie som man inte ens visste fanns och så visar det sig att den är något av det bästa tv har framtagit? Det hände mig för knappt en halvtimme sen, är inte igenom ett helt avsnitt och serien är så bra att jag var till och med tvungen till att pausa och skriva detta inlägg. Mening med livet tillbaka i arton avsnitt!

Jag saknar er mina vänner.

Känner mig som en hycklare efter att ha hatat på sex and the city i alla dessa år och har på mindre än tjugofyra timmar tittat på filmerna. Fast nu vill jag inte att ni ska tro att jag fäst mig vid dem och serien, jag tycker fortfarande att hela grejen är otroligt cheesy och kan inte se mig själv köpa säsongerna, det var bara så skönt att ha något att titta på utan att tänka som jag skrev innan. Det enda jag verkligen gillade i filmerna var när Samantha blev arg och när Carrie slog Big med buketten, resten av filmerna var inte så värst mycket att ha.
Men jag började ändå tänka och kom fram till att jag umgås med alldeles för mycket testosteron, vore skönt att ha ett tjejgäng också som man kunde hänga med. Men så får vi inte heller glömma att jag är den sortens tjej som trivs bäst med killarna, vet inte vad det är, jag har killhumor rakt igenom och känner mig mer hemma när jag är med mitt gäng killar och kommer nog alltid vara så. Men som sagt, vore skönt att ha någon att måla naglarna med.
Det är också något som gör att jag längtar till Idaho, det blir som en nystart, allt kommer vara nytt för mig och det ska bli så himla spännande att få träffa nya människor och få nya vänner. Ska satsa på att få lite mer blandat umgänge då haha..

Är så otroligt ledsen och besviken på några av de viktigaste personer som fanns i mitt liv för bara ett litet tag sen. Hur jag led värre än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv och det enda de gjorde var att inte finnas där för mig, ni skulle ändå vara de jag tittar tillbaka på livet tillsammans med. Förstår inte hur det kan ha blivit såhär, vet att vi alla gjorde misstag, antar att vi inte var så nära som jag trodde. Det gör ont, tro mig, det är inte kul för mig att se hur det har blivit men såhär är det nu och ingen säger ett ord. Det är tydligen för svårt för alla oss att svälja stoltheten och ta första steget, jag önskar bara att det inte ska behöva vara mig för jag känner att jag gjort det så många gånger förr. Och kanske ni känner likadant och det hela är bara ett stort missförstånd som kan lösas upp på bara en kort tid, jag känner bara att jag gjort mitt och nu väntar jag på er. Tror ni känner likadant som jag gör fast tvärt om, därför hoppas jag att någon ser detta och kan bryta tystnaden, för det kan inte jag. Detta är antagligen mitt sista försök, kanske inte det bästa, men det är allt jag kan göra just nu.

Idag stod jag i dörröppningen med mina raggsockar på och tittade när min katt spekade runt i snön som om han inte alls är tolv år gammal, det var någon av det gulligaste jag sett i hela mitt liv och jag kunde bara inte sluta le. Han är lika glad över att snön är här som mig.

Stor trivs nu när snön äntligen är här, det är så himla mysigt när allt är så fluffigt vitt, gillar den speciella tystnad som kommer med snön, hur man bara kan stanna mitt ute i skogen på sin promenad och bara lyssna till när snöflingorna nuddar marken, den tystnaden känns tryggande. Önskar verkligen att jag vore i usa just nu över vintern, hade varit himla trevligt att få spendera julen med den delen av familjen men också att få uppleva den amerkanska julstämningen som endast kan upplevas där på plats, den känslan är ändå oslagbar. Men det fungerar lika bra att fira här hemma i Sverige, i år kör vi dansk jul eftersom den danska släkten kommer till julafton, mums säger jag bara. Finns inte mycket som är så gott som ett danskt julbord, släng dig i väggen svenska julbordet med sill och potatisar i år ska jag äntligen få njuta av maten på julafton!

Ska hur som helst, tro det eller ej, titta på en av sex and the city filmerna (!!). Har varit så negativ mot den serien men tyckte det vore skönt att titta på en film som man knappast behöver tänka till (inget elakt menat, men det går inte argumentera mot det faktum att det faktiskt finns inget i sex and the city som man behöver tänka på, som i Shutter island till exempel det är en tänka film). Så förlåt om någon av mina fyra trogna läsare är ett sex and the city fan och tar illa upp, men serien och filmerna är ganska IQ-fria om man säger så.

Tittade precis på Tomorrowlands efterfilm och nu har jag bestämt mig, jag ska dit. Har i flera år velat åka men aldrig känt att "herregud, jag måste få uppleva detta mirakel kallat Tomorrowland", utan det kom nu, för bara en liten stund sen. Jag ska prata med min fina kompis i usa och se vad hon säger, fy fan vad kul det hade varit. Jag och Caressa på Tomorrowland, det skulle bli kaos, men på ett bra sätt. Börjar bli mer fäst vid tanken om hur kul det vore ifall hon och jag flyttade till Idaho tillsammans, får fundera vidare på detta och sen snacka med henne. Har i alla fall redan lagt fram förslaget om Tomorrowland för jag SKA DIT!!

Nu är jag hemma igen i min lila säng och det känns både bra och dåligt. När jag är med min pojkvän känner jag mig på något sätt mer hel än när jag inte är det. But that's love for ya! Har i alla fall haft det väldigt bra och det var skönt att komma bort från Emmaboda en vecka. Nu sitter jag i min säng igen och bara tänker på mitt Idaho, ser bara hur folk drar sig ifrån Emmaboda mer och mer och det får mig att vilja göra det extrema och flytta nu. Men så kommer den där osäkerheten, är jag verkligen redo för det? Tror jag kan sitta och fundera på om jag är redo eller inte hur länge jag vill, jag kommer ändå inte komma fram till något eftersom jag är bara sån, får aldrig något svar ur mig, bara "jag vet inte". Tar en dag i taget, får se om jag har ett svar imorgon..............................................Jag vill i alla fall. Det vet jag.

Läste ett inlägg en tjej skrev på sin tumblr om hur härligt det var att vara tillbaka i Idaho och sitt universitet. Hur hon beskrev det fick mig att bara vilja boka första bästa biljett till usa och börja mitt nya liv nununununu. Åååh, tänk jul i Idaho, vad härligt det skulle vara, nästa år maybe!

Hade hur som helst de konstigaste drömmarna någonsin inatt, gamla spöken kom tillbaka och påminde mig om hur mitt liv såg ut för bara ett år sen. Att saker kan förändras så mycket på bara ett år, galet. Får mig att undra hur mitt liv kommer se ut vid denna tid nästa år. Jag hoppas bara att jag har hittat mig själv, är gladare och att jag hittat den plats där jag på riktigt känner "detta är mitt hem", för det har inte riktigt hänt ännu. Don't get me wrong, jag är super glad just nu, men jag har alltid haft ett hål inom mig och jag har alltid känt att även om jag trivs jätte bra just nu så är detta inte mitt hem, det är något som saknas helt enkelt. Och jag hoppas verkligen att det hålet kan fyllas om jag flyttar till den plats jag verkligen längtar till. Fast det tror jag inte kommer hända eftersom detta hål handlar nog mest om att jag inte har min familj samlad, men jag hoppas att det kan åtminstonde kännas som hemma när jag flyttar dit. Jag är bara glad att jag lyckades bryta mig loss från det som fick mig att må så dåligt förra året, hade jag inte lyckats göra det, så hade jag gått sönder.

Håller på att bli galen, jag vill också ut i världen!! Funderar faktiskt på om jag bara borde skita i mina desperata försök till att få ett jobb här och dra över till andra sidan jorden redan nu. Jag menar, jag kan ju.. Ska fundera vidare på detta, för som det är just nu så håller jag på att bli galen. For real. Pratade lite med min kompis i usa och hon berättade att hon funderade på att flytta och var trött på stor stan, jag sa att hon borde dra till Idaho som mig och det verkade ganska lockande för henne. Vore fett som fan, varje gång hon och jag är tillsammans så händer det alltid något, alltid något i form av en skada så det kan ju bli spännande att se oss två ensamma uppe i bergen. Usch, nä jag vill bort nu, men också så vill jag stanna, är inte så kul tanke att jag kommer behöva vara ifrån min pojkvän på andra sidan jorden. Nä, det där orkar jag inte tänka på, det tar vi då. Jag vill bara skaffa mig en fet systemkamera och sen åka. FÖR JUST NU ORKAR JAG INTE MED MIN NUVARANDE VARDAG!!!

 

Hade rekord på besökare igår, hela fem stycken! Jag tycker faktiskt att skriva för bara några få personer är rätt mysigt, är ingen person som älskar att dela med mitt liv till alla. Smart att ha en blogg där alla kan läsa vad jag skriver, men än så länge är det inte mer än fem så det är ko lugnt. När det börjar gå uppåt lägger jag nog av igen för att börja igen senare när jag är i usa så jag kan visa er mina fina hur jag lever och har det! Ska hur som helst spendera veckan i Linköping så det blir nog rätt tomt på blogg fronten, men I'll be back. Fortsätt drömma nu va. Det kommer jag i alla fall!

 

Vädret är lika tråkigt idag som igår, om inte ändå tråkigare, fyfan. Jag vill att snön ska komma så att det i alla fall ser lite ljusare ut utomhus. Längtar till våren då alla knoppar kommer fram och man får syn på de första snödropparna i gräset, eller den första riktiga dagen av vår. Men jag längtar också tills dess eftersom det det kommer betyda så mycket mer nytt för min del. Men jag ska inte tjata för mycket om mina framtidsplaner, jag bara längtar så mycket!

Här har ni en bild på min fasters hus medans de själva höll på att bygga det. Herregud, detta är min dröm på riktigt. Tänk, såhär kommer jag bo inom ett halvår (förhoppningsvis), loooove.

Gud vad jag längtar till att komma bort och få starta ett eget liv. Jag orkar seriöst inte bo hemma mycket längre, blir på riktigt galen. Visst är det skönt att ha lilla mamma vid sin sida och alltid kunna prata med henne när som helst, men fy fan vad jag vill ha ett eget ställe, även om det bara är i lilla skithålan Emmaboda. Men mest av allt vill jag bara ha en egen liten lägenhet vid sidan av ett berg, åh vad fint det skulle vara.
Märker att denna bloggen är mer som en dagbok än en vanlig blogg, men seriöst, att läsa om vad andra har på sig och vad de gjort är totalt ointressant för mig och därför vill jag inte göra det heller. Tycker det vore mycket mer intressant att läsa om en persons tankar angående framtiden än "dagens oufit". Usch, döda mig.
Hur som helst, om det är någon som läser detta och har ett jobb, help a sister out och ge mig det, för jag orkar inte mycket mer. 

Pratade med pappa om att jag vill flytta till Idaho och vi diskuterade lite om hur jag ska gå till väga, ett bra samtal som varade i någon timme. Alltid trevligt när samtalet flyter på med pappa. Fick kontaktuppgifterna till min faster så jag ska ringa henne inom några dagar och prata lite med henne. SPÄNNANDE!!

Vet inte vad det är med mig idag, eller vad det var med mig igår för den delen. Är så jävla sur på vädret, hur grått som helst ute och jag orkar bara inte med det fula vädret. Är helt depp över detta och känner att jag vill bara bort, för första gången känner jag att jag vill på riktigt bort från Sverige. Annars har man mest hatat på Emmaboda, men idag då känner jag bara fuck this. Ööööh vad trött jag är haha. Tur att min finaste kärlek kommer på fredag, ska på kalas och dricka ikapp med hans far, ska visa den där Boda vart skåpet ska stå. Nä nu ska jag fortsätta kolla på Dr. Phil och läsa om att bo i usa. Oh yes I just did.

När folk får reda på att jag har hälften av min familj i usa är deras respons oftast "fan vad coolt", vilket jag också tycker, men till en viss del. Jag tror inte att folk kan förstå hur jobbigt det är att inte ha sin familj samlad. Hur jobbigt det är att konstant behöva vara ifrån hälfen av familjen, folk förstår inte hur hårt det har slagit mig att i hela mitt liv behövt säga hej då till någon jag älskar för att sedan inte riktigt veta när man ses igen. Det har till och med varit så jobbigt för mig att jag mår fysiskt och pykiskt dåligt när jag är inne i en flygplats eftersom det är alltid där jag fått säga dessa hej då. Jag har fått höra saker som hänt på flygplatsen som jag förträngt eftersom det var så jobbigt för mig, så när folk kommer och säger "fan vad cool att ha en pappa i usa", nae inte så jävla coolt faktiskt, jag menar, jag har en relation med min pappa över telefonen, låter det kul? Hade hellre haft honom i tråkiga Sverige om det bara betydde att jag hade fått ha hela min familj samlad. Tror också att det är därför jag längtar så himla mycket till att flytta till Idaho, Idaho betyder att jag är varken hos den ena eller den andra, visst kommer jag vara närmare min pappa än min mamma men jag kommer vara där själv. Nästa år kommer bli väldigt spännande tror jag.