kimberlyhunt.blogg.se

 Kärlek, vänskap, frihet, rastlös, bilar, rädsla, krockar, festival, trygghet, befrielse, arbete, student, kläder, resor, långt hår, drömmar, saknad, längtan, böcker, matte, crystal castles, tumblr, vattenpipa, syster, rött, solsken, båtar, levande ljus, havet, små rum, skratt, bror, blommor, allergi, rosa, leenden, alkohol, cigaretter, tatueringar, Håkan Hellström, piercing, tofflor, berg, Emmaboda, fiske, skam, möss, nya lakan, amerikanskt godis, fotografier, rislampor, glasfiskar, Afrika, lycka, mormor, Mulle.

 

Det är lika sorgligt varje gång min syster åker hem till Norrland igen. Vi har det alltid lika roligt, även om vi bara sitter hemma och tittar på tv slutar det alltid med att vi skrattar ihjäl oss i soffan. Hon och jag har ett otroligt band mellan oss och även om vi inte träffats på flera månader är det som om vi inte ens sa hej då när vi ses igen. Hon och jag har något jag inte kan förklara, vi är verkligen systrar och jag älskar henne så himla mycket, önskar all lycka i världen till henne för det förtjänar hon, fina Ronja.

Det är så roligt att se att alla mina sex trogna läsare hänger kvar i krokarna medans jag inte ens skriver något, lovar att det kommer bli mer mina fina. Just nu är jag bara så fokuserad på absolut ingenting, min längtan till usa hänger kvar och jag fortsätter drömma om småstäder och bohemiska caféen med nya vänner, jag är bara inte lika besatt längre eller hur nu man ska uttrycka sig haha, men jag längtar lika mycket till dagen då jag känner att ett nytt liv kan börja. Ska bli så himla skönt.

ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRKKKK!! orkar inte bo hemma mer. Blir galen. Är så himla glad att min finaste kommer hem på fredag så jag kan bo med honom lite grann, för som det är just nu, så orkar jag bara inte vara hemma. Ough.

HEEEEJ ANTON, I LOVE YOU

Har absolut ingenting att skriva om just nu, för det mesta fyller jag mina dagar med The Who och Gorillaz och väntar på att mina arbetsdagar ska sätta igång. Igår hände det något i alla fall, helt plötsligt utan förvarning blev jag trött och kände mig deprimerad på något vis. Det sitter fortfarande i och jag vet verkligen inte varför eller vart det kommer ifrån, hoppas bara att det går över för jag vill orka le lite. 

Igår kändes det som att jag fick tillbaka mina två förlorade vänner, åkte hem med ett leende på läpparna och somnade gott. Är så himla glad för deras kommande äventyr och det ska bli så jävla kul att få höra om allt som de kommer gå igenom. Blev bara mer taggad på att åka iväg när de berättade om deras planer, eller icke existerande planer kan man väl säga då det inte finns så mycket planerat hittills. Nu ska jag lyssna på lite mer The Who och vänta på att min mongo syster kommer hit. Ska bli kul att se vad vi hittar på då förra gången vi jävlades med någon bröt vi oss in i vår brors lägenhet och fick det att se ut som det hade varit inbrott och bajs i toaletten. (Det var nötcreme haha). Ha det bra fina läsare!

 

Pratat lite med min absoult finaste vän Caressa och la fram frågan om hon hade lust att dra till Coachella nästa år och hon tyckte det vore grymt! Så om vi har möjlighet, alltså ifall jag flyttat till usa och vi har råd så kör vi på det. Herregud vad roligt, tror att hon har familj i Kalifornien så det är perfekt!! Nu blir jag bara mer rastlös, fan fan fan. Kanske kan kombinera min flytt till usa med en resa till coachella, alltså flyga över till usa med alla mina saker jag ska ha med mig, lämna skiten hos pappa, möta upp Caressa, ta en roadtrip eller ett flyg ner till Kalifornien och börja hela mitt äventyr med en an världens fetaste festivaler!! Åååååh gud i helvete vad roligt det skulle vara, perfekt ju. Ja, detta ska jag definitivt titta lite närmare på, mums säger jag bara.

Åh gud alltså, jag har fortfarande inte kunnat skaka av mig min rastlöshet sen igår. Sitter med The Who spelandes och bara drömmer mig bort hela tiden. Det finns så himla mycket jag vill göra och uppleva i världen. Har börjat fundera på att flytta till Afrika och jobba på ett hem med barn. Jag har en syster från usa som gör det just nu och har gjort det i mer än ett år och hon trivs hur bra som helst. Har som sagt funderat lite på det och innan jag fick drömmen om att flytta till Idaho så funderade jag på att ta alla mina pengar och åka till henne för att hälsa på och kanske se mig omkring och utforska möjligheten för mig att göra samma grej, men de tankarna försvann någonstans mellan tankar om andra resmål och sökandet efter ett jobb. Men nu är de tillbaka och jag vet att jag vill verkligen till Idaho men efter det då? Vad ska jag göra då? För att Idaho är inget jag flyttar till för att bo där i resten av mitt liv, utan detta är något jag gör tills jag känner att det är dags att dra mig vidare och utforska andra platser i världen. Det kanske blir en resa till afrika efteråt, who knows. Det enda jag vet är att jag vill uppleva så mycket som bara möjligt och jag vill göra allt nu!! Men jag får lugna ner mig lite och som sagt se mitt nya jobb som början på min resa till usa och sedan vidare till alla möjliga platser i världen. Gud vad taggad jag är på det hela, kan inte se mig själv komma tillbaka till Sverige för att återuppta plugget inom i alla fall fem år. Fy fan vad kul jag ska ha det!

Jag gjorde ett hemskt misstag och valde att börja titta på ancient aliens, vet utan tvekan vem som inte kommer kunna somna ikväll. Blir så jävla paranoid av precis allt jag tittar på, jag menar, när man på ett dansgolv ser att en kille tittar lite länge på en och tänker "han kommer fan döda mig och begrava mig i hans källare", eller när man råkar utan att tänka efter le mot en främling och tanken som kommer efteråt är "herregud, vad har jag gjort? han kommer stalka mig, kidnappa mig sen döda mig efter att ha torterat mig i ett skjul i skogen", då har man tittat på alldeles för många mord dokumentärer. Jag skämtar inte ens lite just nu, jag får sådana tankar nästan varje dag och jag blir på riktigt rädd, och detta är bara för att jag har säkert sett över 100 stycken dokumentärer om seriemördare och sånt. Har dock gradvis börjat överge dessa dokumentärer och valt att ägna mina dagar åt Dr. Phil, kan se upp mot 6 avsnitt på en dag, vaknar till honom och somnar till honom, men det är nog bättre än att somna till mördares historia. Men ikväll kommer bli intressant...

En bild från Sun Valley, ett av de finaste ställena på jorden. Kanske borde flytta dit i alla fall trots att det är dytrt att bo där.

The Who, hur kunde jag sluta lyssna?

 

Önskar att dagen jag flyttar vore imorgon, don't get me wrong, jag är super glad över att jag fått ett jobb men guud vad jag önskar att dagen jag drar vore här. Jag ser fram emot när jag bildat mig en rutin och kommit in i ett liv för jag vet att i början kommer det vara svårare än vad jag kunnat föreställa mig. Jag lämnar trots allt precis hela mitt liv och drar till något väldigt osäkert och det svåraste kommer vara att inte ha min pojkvän nära, men det är väl en offring man får göra ifall man vill göra det jag vill.
Serien jag fastnade för är slut och det kunde inte ha slutat bättre, jag vart bara så himla rastlös igen av sista avsnittet, fick den där "jag vill åka och uppleva saker nu" känslan som jag skrivit om förr. Väldigt jobbig känsla eftersom jag är i stort sätt hjälplös och kan inte göra någonting åt den förutom att drömma mig bort till dagen jag äntligen kommit iväg. UUUUUSCH hatar att vara såhär rastlös, det nästan värker i hela kroppen, men får väl se mitt nya jobb som ett steg närmare till mitt äventyr. 

JAG HAR JOBB!! Japp ni läste rätt, idag väckte mamma mig och sa "kliv upp nu du ska på arbetsintervju vid två". Jag är så himla glad, det är inget särskilt fancy jobb, men det ska ditt första jobb inte vara heller och jag får göra något jag ändå försökt få. Köpte bil också, jätte fin mörkblå bil som jag döpt till blue bird. Och nu ska jag äta tacos med familjen!

Önskar att jag istället för nu hade varit en tonåring på 80-talet i usa. Vet inte varför men jag har alltid haft något för just 80-talet. Kan se exakt vilken grupp jag hade varit i, det hade varit jag och de andra i skolan med humorn folk tycker är konstig, och på fredags kvällen sitta i någons källare och bara lyssna på Pink Floyd och The Who. Japp, det kan jag se framför mig.

Igår hade jag besöksrekord igen, hela sju stycken! Undrar vilka alla är, vore ändå lite kul att veta vilka det är som läser vad jag skriver, men så är det också lite roligt att inte veta. Har i alla fall ingenting att skriva om nu för tiden, igår låg jag mest i sängen och tänkte och tänkte och tänkte och tänkte, kom för övrigt ingenstans med allt tänkande. Men! Idag har jag tur, för idag har jag äntligen någonting att göra, jag ska på fest! Eller jag tror jag ska det, är inte så fest sugen men vill använda mina nya klackar haha. Sen skulle det också finnas ostbågar och jag äääälskar ostbågar. Kan ju lägga ut en outfit ("outfit", hahah oh god) bild sen så mina sju stycken följare kan få se mina nya skor, de är så jävla fina!! Skäms lite över att jag faktiskt ska lägga ut en outfit bild, det stider mot nästan allt jag är och vad jag tycker, men har man tråkigt så har man fan tråkigt.

Min pojkvän, min kärlek

Kunde inte somna igårnatt för att ens rädda mitt egna liv. Det enda jag gjorde var att snurra runt i sängen och tänka på om jag ska fortsätta med min plan att stanna här ett litet tag och sen dra vidare eller om jag borde åka så snabbt som möjligt. Och för att vara helt ärlig så lät det sista alternativet bäst idag. Vet inte vad som hände, något sa bara klick i mig och nu orkar jag nästan inte med det svenska livet längre. Funderar på att prata med Caressa och fråga om hon skulle vara på för att skaffa en lägenhet med mig medans jag sparar ihop lite pengar inför Idaho, alltså om jag väljer att åka nu. Måste verkligen tänka igenom allting väldigt noga nu.

 

Hur underbart är det inte när man hittat en serie som man inte ens visste fanns och så visar det sig att den är något av det bästa tv har framtagit? Det hände mig för knappt en halvtimme sen, är inte igenom ett helt avsnitt och serien är så bra att jag var till och med tvungen till att pausa och skriva detta inlägg. Mening med livet tillbaka i arton avsnitt!

Jag saknar er mina vänner.

Känner mig som en hycklare efter att ha hatat på sex and the city i alla dessa år och har på mindre än tjugofyra timmar tittat på filmerna. Fast nu vill jag inte att ni ska tro att jag fäst mig vid dem och serien, jag tycker fortfarande att hela grejen är otroligt cheesy och kan inte se mig själv köpa säsongerna, det var bara så skönt att ha något att titta på utan att tänka som jag skrev innan. Det enda jag verkligen gillade i filmerna var när Samantha blev arg och när Carrie slog Big med buketten, resten av filmerna var inte så värst mycket att ha.
Men jag började ändå tänka och kom fram till att jag umgås med alldeles för mycket testosteron, vore skönt att ha ett tjejgäng också som man kunde hänga med. Men så får vi inte heller glömma att jag är den sortens tjej som trivs bäst med killarna, vet inte vad det är, jag har killhumor rakt igenom och känner mig mer hemma när jag är med mitt gäng killar och kommer nog alltid vara så. Men som sagt, vore skönt att ha någon att måla naglarna med.
Det är också något som gör att jag längtar till Idaho, det blir som en nystart, allt kommer vara nytt för mig och det ska bli så himla spännande att få träffa nya människor och få nya vänner. Ska satsa på att få lite mer blandat umgänge då haha..

Är så otroligt ledsen och besviken på några av de viktigaste personer som fanns i mitt liv för bara ett litet tag sen. Hur jag led värre än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv och det enda de gjorde var att inte finnas där för mig, ni skulle ändå vara de jag tittar tillbaka på livet tillsammans med. Förstår inte hur det kan ha blivit såhär, vet att vi alla gjorde misstag, antar att vi inte var så nära som jag trodde. Det gör ont, tro mig, det är inte kul för mig att se hur det har blivit men såhär är det nu och ingen säger ett ord. Det är tydligen för svårt för alla oss att svälja stoltheten och ta första steget, jag önskar bara att det inte ska behöva vara mig för jag känner att jag gjort det så många gånger förr. Och kanske ni känner likadant och det hela är bara ett stort missförstånd som kan lösas upp på bara en kort tid, jag känner bara att jag gjort mitt och nu väntar jag på er. Tror ni känner likadant som jag gör fast tvärt om, därför hoppas jag att någon ser detta och kan bryta tystnaden, för det kan inte jag. Detta är antagligen mitt sista försök, kanske inte det bästa, men det är allt jag kan göra just nu.

Idag stod jag i dörröppningen med mina raggsockar på och tittade när min katt spekade runt i snön som om han inte alls är tolv år gammal, det var någon av det gulligaste jag sett i hela mitt liv och jag kunde bara inte sluta le. Han är lika glad över att snön är här som mig.

Stor trivs nu när snön äntligen är här, det är så himla mysigt när allt är så fluffigt vitt, gillar den speciella tystnad som kommer med snön, hur man bara kan stanna mitt ute i skogen på sin promenad och bara lyssna till när snöflingorna nuddar marken, den tystnaden känns tryggande. Önskar verkligen att jag vore i usa just nu över vintern, hade varit himla trevligt att få spendera julen med den delen av familjen men också att få uppleva den amerkanska julstämningen som endast kan upplevas där på plats, den känslan är ändå oslagbar. Men det fungerar lika bra att fira här hemma i Sverige, i år kör vi dansk jul eftersom den danska släkten kommer till julafton, mums säger jag bara. Finns inte mycket som är så gott som ett danskt julbord, släng dig i väggen svenska julbordet med sill och potatisar i år ska jag äntligen få njuta av maten på julafton!

Ska hur som helst, tro det eller ej, titta på en av sex and the city filmerna (!!). Har varit så negativ mot den serien men tyckte det vore skönt att titta på en film som man knappast behöver tänka till (inget elakt menat, men det går inte argumentera mot det faktum att det faktiskt finns inget i sex and the city som man behöver tänka på, som i Shutter island till exempel det är en tänka film). Så förlåt om någon av mina fyra trogna läsare är ett sex and the city fan och tar illa upp, men serien och filmerna är ganska IQ-fria om man säger så.

Tittade precis på Tomorrowlands efterfilm och nu har jag bestämt mig, jag ska dit. Har i flera år velat åka men aldrig känt att "herregud, jag måste få uppleva detta mirakel kallat Tomorrowland", utan det kom nu, för bara en liten stund sen. Jag ska prata med min fina kompis i usa och se vad hon säger, fy fan vad kul det hade varit. Jag och Caressa på Tomorrowland, det skulle bli kaos, men på ett bra sätt. Börjar bli mer fäst vid tanken om hur kul det vore ifall hon och jag flyttade till Idaho tillsammans, får fundera vidare på detta och sen snacka med henne. Har i alla fall redan lagt fram förslaget om Tomorrowland för jag SKA DIT!!

Nu är jag hemma igen i min lila säng och det känns både bra och dåligt. När jag är med min pojkvän känner jag mig på något sätt mer hel än när jag inte är det. But that's love for ya! Har i alla fall haft det väldigt bra och det var skönt att komma bort från Emmaboda en vecka. Nu sitter jag i min säng igen och bara tänker på mitt Idaho, ser bara hur folk drar sig ifrån Emmaboda mer och mer och det får mig att vilja göra det extrema och flytta nu. Men så kommer den där osäkerheten, är jag verkligen redo för det? Tror jag kan sitta och fundera på om jag är redo eller inte hur länge jag vill, jag kommer ändå inte komma fram till något eftersom jag är bara sån, får aldrig något svar ur mig, bara "jag vet inte". Tar en dag i taget, får se om jag har ett svar imorgon..............................................Jag vill i alla fall. Det vet jag.