man måste dö några gånger innan man kan leva

Idag åkte jag till simhallen och medans jag stod i duscharna kom jag på mig själv stå och stirra ner i marken med världens leende på läpparna. Jag måste ha sett galen ut, men av någon anledning började jag tänka på mitt kära Idaho och blev bara så himla glad att jag kunde inte hålla tillbaka det. Så de som såg mig får väl tro att jag är bara en läskig tjej med hästsvans som står och stirrar ner i marken i duscharna. På ett sätt hoppas jag att jag drömmer att jag flyttat dit, det vore grymt att under några timmar bara få komma bort från Emmaboda och vara på annat ställe, sen att vakna till det arbetslösa livet med dagarna fyllda med ingenting kommer suga, men som sagt, att bara få komma bort i några timmar till det ställe jag längtar till vore skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0